bodilg.blogg.se

 

Workshopen var rolig och man fick verkligen agera och låta fantasin flöda. Jag uppskattar såna här aktiviteter i förskolan där barnen kan tillverka utan att det alltid måste föreställa någonting. I förskolan kan man använda tyget som man har tryckt på till exempelvis gardiner, dukar eller hänga upp på väggen som konst. Tyg är även ljuddämpade så det är ett bra material att använda sig av i förskolan. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2016, ss. 9-10) beskrivs det att förskolan ska stäva efter att varje enskilt barn utvecklar sin förmåga att fungera i grupp såväl som enskilda aktiviteter. Även träna sig på konflikthantering och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta hänsyn till gemensamma regler. Det enskilda barnet ska även utveckla tillit till sin egen förmåga och sträva efter att bli självständigt. Förskolan ska sträva efter att barnen i verksamheten utvecklar sin förmåga att uttrycka, undersöka, urskilja och använda matematiska begrepp. Hade jag haft tygtryckning som en aktivitet i förskolan hade jag gjort den gemensamt ihop med några barn åt gången. Gemensamma aktiviteter bidrar till att barnen känner samhörighet och de måste samspela med varandra. Det skapar också en "vi" känsla när barnen får delta tillsammans med varandra. Barnen kan exempelvis få trycka på en tygbit som blir en duk och kan användas på förskolan. Aktiviteten kan självklart ske med att barnen får trycka på varsin tygbit och man kan ha en utställning där barnen själva får berätta om vad de har tryckt och vilket tryckverktyg som var roligast att använda sig av. Lpfö 98 (rev. 2016, s. 11) beskriver även att förskolläraren har ett ansvar att barnen bygger upp bra relationer till varandra och att de känner sig trygga i barngruppen.Gör man en aktivitet där barnen gemensamt får trycka på tyget ger det en bra förutsättning att bygga bra relationer till varandra. 

 

När aktiviteten är färdig är det viktigt att samla barnen och gå igenom deras process. De kan då diskutera och berätta för varandra vad de har tänkt under processens gång och i vilken ordning man gjorde det. Praktisk kunskap får inte bli oreflekterad. Barn är inte medvetna om vad de har lärt sig och talar inte spontant om vad de lärt sig. De benämner det endast som någonting som de har gjort och vilka redskap de har använt sig av. Får barnen däremot i grupp återskapa minnet av hela processen tillsammans stärker det deras minnesbild av vad de lärt sig och vilken teknik de använt. Som pedagog kan man även få in pedagogiska diskussionen vid ett sådant här tillfälle. Man kan tillsammans med barnen diskutera hur färgerna reagerade på varandra och om de kan hitta mönster eller figurer i det färdiga resultatet. När aktiviteten är ett fritt textiltryck tränar sig barnen på den rätta benämningen på färgerna, se det kan bildas mönster av olika redskap och den sociala träningen då barnen kan behövas enas om vad man ska använda tyget till. De tränas även språkligt genom hela aktiviteten, de lär sig begrepp som hör ihop med tygtryckning samt lägesord som under/över och bakom/framför. Deras fantasi stimuleras även då de kan se olika figurer i tyget efter dem har tryckt på det (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu 2010, s. 29). 

 

Man behöver inte köpa in grejer för en sådan här aktivitet. Man kan skära ut mönster i potatisar och använda sig av fötter och händer när man trycker. Man kan även använda olika verktyg som redan finns på förskolan som vi fick göra i workshopen exempelvis ett snöre.