Besök på konstmuseet i Göteborg
Efter besöket på konsthallen hade vi en guidad tur inne på Göteborgs konstmuseum. Elisabeth var vår guide och hon var utbildad pedagog. Hon började med att visa oss en skulptur som var skapad av Kajsa Von Zeipel. Den föreställde en kvinna som dansade poledance. Elisabeth (1) beskrev för oss att Kajsa blev inspirerad av antika skulpturer och män och kvinnan som var nakna. Hon berättade vidare att skulpturerna av män oftast framstår som aktiva. Att dem exempelvis håller i någonting som associerar till någon typ av sport eller att de håller i ett vapen. Männen som skulpteras nakna ska heller inte skämmas för deras nakenhet. Kvinnorna däremot skäms över sin nakenhet och det ser man därför att de skyler sig oftast med något tyg, tittar ner i marken eller blundar. Konstnären ville därför med sin skulptur visa den nya kvinnan. Skulpturen var aktiv genom att hon dansade, hon rotade också runt samt att hon hade öppna ögon och kunde mötta betraktarens blick. Hon ville visa en stark kvinna men ändå knyta an till den antika historian.
Vi gick förbi flera underbara konstverk och jag kunde stod och titta på dem längre och beundra dem. Men jag tänkte hela tiden på om barnen skulle tycka det var intressant? Höra historier om konstverk och stå och betrakta dem? Mitt svar är ja. Även fast barn inte förstår tidsbegrepp exempelvis att bilden är målad för 100 år sedan så kan dem ändå beundra verken. Vilka färger finns det? Vad är vackert för dig? Genusdiskussioner? Dock hade jag som pedagog valt att besöka museet med få barn för att just dessa diskussioner ska uppkomma, ungefär tre-fyra barn per pedagog. Mitt syfte med att besöka ett museum med en barngrupp är för att dem ska få uppleva konsten och få lära sig om historien bakom verken. För att uppnå det syftet måste pedagogerna vara engagerande och starta diskussioner med barnen. Inne på Göteborgs konst museum får man inte ta på verken och det är någonting som jag personligen kan anse vara en utmaning med barn. De vill gärna känna på saker och få utforska på egen hand och då är det viktigt att pedagogerna är aktiva tillsammans med barnen. Så de inte saknar känslan av att inte få röra på verken. Man kan diskutera verken, ta kort på dem och återkoppla på förskolan vilka material som användes. Då får barnen en möjlighet att få se verket igen, ytterligare diskussioner och även få känna, lukta eller smaka på materialet som användes just för den målningen eller skulpturen.
