bodilg.blogg.se

Första dagen på mina tre veckors VFU-tid kom snoken Sven till förskolan. Han berättade för barnen att han inte hade så många orm-kompisar ute i skogen och frågade barnen om de vill skapa han några kompisar. Barnen svarade ja och vi bestämde att snoken Sven skulle stanna i vår monter och att han skulle få träffa sina kompisar där. Jag valde att presentera Sven i en stor samling för det var ett av mina personliga mål. Jag har inte haft en planerad storsamling någon gång under mina VFU veckor och det har skrämt mig lite. Därför har jag alltid arbetat i smågrupper med barnen. Men alla barn var så nyfikna på Sven och ville gärna höra mer om honom så fick en positiv ställningen till att ha storsamlingar och bestämde mig för att träna mer på det under mina VFU-veckor. Andra dagen på första veckan påbörjade vi skapandet av Svens ormkompisar. Jag hade klippt ut mallar som föreställde en orm i kartong och sedan skulle barnen limma på kartongen och därefter snurra garn runt den. Därefter klistrade vi dit ögon och en tunga. Min första tanke var att barnen helt fritt skulle få skapa sin egen orm. Att dem själva fick klippa ut den formen som de ville ha på sin orm och hur stor den skulle varit. Dock märkte jag när jag testa aktiviteten att det var svårt att klippa i den tjocka kartongen. Jag var rädd att tappa barnens intresse om de skulle behöva vänta på min hjälp medan jag hjälpte andra barn att klippa. Jag testade att tillverka samma orm fast bytte ut kartongen mot en tjockare papper. Jag märkte då att det var svårt att hålla i pappret och vira garn runt det. Så därför fick barnen varsin färdig klippt kartongbit. Vi tränade oss mycket på prepositioner under aktiviteten då begrepp som över, under uppkom mycket när man virade garnet runt kartongen. Syftet med aktiviteten var att tillverka ormar med hjälp av materialet garn. Barnen fick välja vilken färg de ville ha på garnet eller garnen vart ögonen skulle sitta och vilken tunga de ville ha. Aktiviteten var ganska sluten och det skulle bli ett resultat av det vi gjorde, dock försökte jag att barnen skulle bestämma mycket om hur just deras ormar skulle se ut. När de var nöjda med sina ormar fick de döpa dem och sedan placera ut dem i montern tillsammans med Snoken Sven.

 

 

Varje dag hade vi faktagrupper där vi tog reda på fakta om ormar. Jag hade varit på biblioteket och lånat fyra stycken olika faktaböcker om ormar. Faktagrupperna bestod av smågrupper där vi delade in barnen i fyra olika grupper. Någon pedagog arbetade med ipaden som hjälpmedel och vi andra tittade i faktaböcker. När jag hade mina grupper läste vi lite om Snoken och Huggormen som finns i Sverige. Dock hade barnen väldigt många frågor och dem försökte vi tillsammans hitta svaren på. Jag fick kommentaren från föräldrar att deras barn diskuterade ormar hemma och berättade om både Sven och vad de hade lärt sig om.

Mitt andra personliga mål var att utveckla min ledarroll. Så jag höll i skapande aktiviteterna, i en faktagrupp varje dag samt en utomhusaktivitet som jag hade två gånger. Utomhusaktiviteten var en kamratbana som de arbetar med på min förskola. En kamratbana är en samarbetsövning där barnen tillsammans ska ta sig igenom en bana som har ett visst uppdrag. Jag introducerade kamratbanan ormträsket för barnen. De skulle då två och två ta sig igenom en bana med hjälp av rockringar. De fick endast gå i rockringarna och klev de utanför dem kom de hungriga ormarna efter dem. De fick heller inte lägga rockringarna på ormarna som låg utspridda i banan. Barnen var duktiga på att ta sig igenom banan och det blev inte så mycket diskussioner barnen emellan som jag hade trott att det skulle bli. Så dagen efter utvecklade jag den så barnen skulle nu gå tre-tre. Jag märkte genast en skillnad, samarbetet blev svårare när tre skulle hjälpas åt och barnen fick klura och var tvungna att diskutera med varandra för att ta sig igenom den.