Stadsvandring och besök på konsthallen i Göteborg
Vi började dagen med en stadsvandring inne i centrala Göteborg. Vi gick förbi olika statyer och konstverk som finns i staden. Mats (1) beskrev för oss att alla hus eller platser har en historia och det är hur vi pedagoger använder det. Jag började tänka på min egen hemstad som definitivt inte är en stor stad. Att även där finns det mängder med hus och platser som har en historia. Jag skulle inte behöva ta med min barngrupp och åka in till en större stad för att uppleva historia eller konst. I mitt samhälle har vi vår historia och konst som är lika intressant fast jag bara inte tänker på det. I Göteborg gick vi exempelvis förbi statyn som föreställer Gustav II Adolf. Han står och pekar ner i backen och det ska symbolisera att här ska Göteborgsstad stå. Det är även det äldsta offentliga konstverket i Göteborg.
När vi kom fram till konsthallen mötte konstpedagogen Alexander upp oss. Alexander (2) berättade för oss att han guidar förskolebarn och även skolbarn. Samt att han brukar följa barnens intressen och därför har han inget manus, utan att det blir olika diskussionen varje gång på grund av vad barnen tolkar och intresserar sig av. Utställningen som var just nu inne i konsthallen hette this misery of light och var skapad av Lina Selander. Vi fick en frågeställning innan vi fick se utställningen och den var ”vilket verk talar till oss eller som får oss att reagera”. Utställningen var olika videofilmer och jag satt länge och tittade på en film som handlade om makt. Några scener var från andra världskriget och det var mycket död. Andra scener var från när man tryckte pengar samt några scener handlade om barnarbete i Afrika. Jag fick känslan av att det var makt kontra död, några scener visade människor som låg på marken döda, eller när dem blev avrättade. När jag satt och tittade på filmen fick jag ångest för det var grova scener och bilder. Jag reagerade stark på filmen och hade gjort ett aktivt val att inte gått på den utställningen med barn. Jag tyckte att filmerna var på vuxennivå och inte barnvänliga. Ett jätte bra ämne men inte får så små barn. Alexander (2) berättade även för oss att efter en barngrupp har varit på utställningen hade han en workshop med dem. Exempelvis kunde de diskutera pengar, vilka personer finns på de olika pengarna? Vad är ett mynt och vad är en sedel? Därefter tryckte dem egna sedlar. Att ha en workshop efter en utställning tycker jag är bra eftersom att barnen får något praktiskt kopplat till det de har sett eller upplevt. Samt att jag tror att det är lättare för barnen att komma ihåg om de får genomföra någonting som kopplar teori till praktik. Hela utställningen handlade om ljus och mörker, att även i ljuset finns det mörker och vise varse.
Min första tanke när jag började gå runt på utställningen var att barnens intresse hade varit ljuset. Filmerna spelades upp av projektorer på tunna dukar. Gick man bakom en duk så blev det skuggor. Jag tror att en sådan grej hade fångat barnens intresse. De filmer som visades var ca 20 minuter långa, och det var inte alltid de talade utan då visades endast någonting. Samt att jag tror att ämnet inte riktigt är greppbart för barnen. De skulle nog bara se hemskheterna men inte förstått innebörden av det.
Referenser
(1)Mats Andersson stadsvandring i Göteborg 1 december 2016.
(2)Alexander konstpedagog vid konsthallen. besök på konsthallen 1 december 2016.